Beskrivning i inventariet: Beskrivning på inventarieblankett:
Beskrivning
Skulpturen föreställer en gammal kvinna i helfigur som, lätt framåtböjd, håller en liten flicka i högra handen. Båda har ”bretagnsk” hätta och träskor.

Kommentarer
Kring år 1900 var Ruth Milles en mer betydande konstnär än brodern Carl Milles. Hon hade fått permission från studierna på Konstakademien i Stockholm för att ansluta till brodern i Paris, där hon vistades 1898-1903. Syskonen kom 1901, tillsammans med en tysk skulptör, Hoetger, att bilda en firma, ”Société des artistes réalistes”. Firmans statyetter blev så populära att det till slut uppstod ett problem med förfalskningar och gjutningar utan syskonens tillstånd, varvid firman upplöstes. Men Ruth Milles fortsatte även efter hemkomsten till Sverige att skapa sina känsliga figurer visande bondkvinnor, fiskarflickor och andra vardagliga situationer. Inspirationen kom främst från tidigare vistelser i Normandie och Bretagne, men ämnet låg också generellt i tiden och statyetterna kallades också ofta ”holländska” fiskarflickor etc., och återfinns hos flera skulptörer.
 
Statyetten ”Mormodern” nämns i en artikel om Ruth Milles i Idun 25 juni 1908 : ”Naturligtvis får gärna […]ett konstverk av en kvinnlig artist något av kvinnohandens mjukhet över sig. Men det förefaller mig som om ingen av de svenska kvinnliga konstnärer, som ägna sig åt facket […] transponerat sin konst så helt öfver till den kvinnliga tonarten som Ruth Milles. Ett påstående som möjligen förbluffar, eftersom det finns skulptriser, att icke tala om skulptörer, med ett mycket mjukare, mer poleradt manér än Ruth Milles. Hon har t.o.m. gjort saker, där format och motiv i mitt tycke fordrat en något elegantare behandling af stoffet, där den åtminstone inte skulle skadat. Nej, det är inte hennes manér, som är så frapperande kvinnligt, inte heller det faktum att hon så godt som uteslutande begränsar sig till statyetter, ifall nu häri ligger annat än en skenbar begränsning, hvad jag inte vet. Men där kan komma fram i hennes arbeten, något jag vet icke hvad, där hon direkt påför min feminina psyke en förnimmelse av något besläktadt, ogripbart, stumt, såradt, darrande. Det där finns hos ”Det sjuka barnet” exempelvis, en genre i lera, en hel situation med en ängslade modern höjd över barnet i sängen, hos ”Mormodern”, och ”Modern”, kanske ännu mer, och hos ”Gosse på kryckor” …/ E-E-r [Elin Wägner]
Det är oklart när figuren ”Mormodern”, som också kallats ”La Grand-Mère et sa petite”, ”Sur le chemin de Bretagne”, ”Fiskarkvinna och flicka” m.m., skapades. Andra exemplar på konstmarknaden (t ex Göteborgs Auktionsverk 6/6 2020) uppvisar en skarpare signatur ”Rulle A:son Millès” och ytterligare ett annat (Vanderkindere,Brussels, 23 mars 2016) ”Rulle A:son Millès pour Ruth Millès”, vilket skulle tyda på ett relativt tidigt verk, när namnet Andersson fortfarande förekom parallellt med namnet ”Milles”, som syskonen tog sig i samband med firmans uppkomst (också med accent på Millès, vilken senare försvann). Detta exemplar har en otydligare signatur i vilken ”Rulle”, på basens främre del, fallit bort. Undertill syns spår av en gammal lagning, vilken tycks återfinnas på alla exemplar. Troligen en förstärkning av statyettens främre del för att göra statyetten stabilare. Statyetten saknar gjutarstämplar (inte heller andra hittills kända exemplar tycks ha gjutarstämpel ), ett faktum som skulle kunna betyda att det handlat om provgjutningar av gjuteriet. En gammal prislapp [?] undertill ”Made in France” [tryckt] samt ”16”[handskrivet] skulle kunna antyda en okontrollerad gjutning/försäljning därefter. Men detta exemplars skarpa utförande och den gamla lagningen och prislappen antyder ändå en tillverkning kring 1900-talets första år.

The Grandmother