Exhibition text: In his self-portrait, painter and illustrator Ivar Arosenius has depicted himself with a large floral wreath on his head, set against an emotionally charged Nordic landscape. His solemn facial expression reflects a self-image marked by melancholy and gloom. The watercolor was exhibited at Valand in Gothenburg in the autumn of 1908 in an exhibition that marked his breakthrough. Arosenius passed away from complications of hemophilia at the young age of 30.

Beskrivning: I självporträttet skildrar Ivar Arosenius sig som bohem, ett manligt konstnärsideal som har sina rötter i det tidiga 1800-talets romantiska tradition. Bilden ställdes ut på Valand i Göteborg 1908, samma år som Arosenius fick sitt stora genombrott som konstnär. Han har gestaltat sig själv ute i naturen, med en stor blomsterkrans på huvudet, iförd skägg och en bylsig ylletröja. 

Sekelskiftets radikala konstnärer var kritiska till det borgerliga samhällets värderingar och sökte bryta med dess olika sociala och konstnärliga konventioner. Ivar Arosenius tillhörde den tidens avantgardistiska kretsar, konstnärer som i sina bilder var med om att förstärka myten om det självförbrännande manliga geniet. Vilket i Arosenius fall förstärktes av hans egen sjukdomsbild, av blödarsjukan, som avsevärt kom att förkorta hans livslängd. 

Arosenius älskade att i sina bilder skildra bohemernas krogliv och speciellt då rusets och den sexuella extasens livsförhöjande inverkan på människan. Men trots det kom han i sina tidiga självporträtt från 1901-1903, paradoxalt nog, inte att gestalta sig själv med en stark och fri livskänsla. Utan utifrån ett perspektiv präglat av resignation, av den deprimerades känsla av att ingenting duger eller har värde. Det är som om han upplevde världen som utan gränser, utan riktning och mening. Men i självporträtten från 1906-1908, då han hade gift sig med konstnären och studiekamraten Eva Adler, förändrades hans värderingar och livet fick en ny mening när deras dotter Eva (Lillan) föddes. Lillan skildrade han bland annat i bilderboken Kattresan, som har haft ett stort inflytande på den moderna svenska sagotraditionen.

Utställningstext: I sitt självporträtt har målaren och illustratören Ivar Arosenius avbildat sig med en stor blomsterkrans på huvudet och ett stämningsladdat nordiskt landskap som fond. Hans allvarsamma ansiktsuttryck förmedlar en självbild präglad av svårmod och melankoli. Akvarellen visades på en utställning på Valand i Göteborg hösten 1908 och innebar hans genombrott som konstnär. Redan vintern därpå avled Arosenius i sviterna av en blödarsjuka endast 30 år gammal. 

Webbtext (Beskrivning): Självporträtt är en akvarell och gouache av den svenske konstnären Ivar Arosenius (1878-1909) som mäter omkring 31 x 24 centimeter och tillhör Nationalmuseum. Bilden ställdes ut på Valand i Göteborg 1908, samma år som Arosenius fick sitt stora genombrott som konstnär. 1923 inköpte Nationalmuseum verket.

I självporträttet skildrar Ivar Arosenius sig som bohem, ett manligt konstnärsideal som har sina rötter i det tidiga 1800-talets romantiska tradition. Arosenius har gestaltat sig själv ute i naturen, med en stor blomsterkrans på huvudet, iförd skägg och en bylsig ylletröja.  

Motivet
Sekelskiftets radikala konstnärer var kritiska till det borgerliga samhällets värderingar och sökte bryta med dess olika sociala och konstnärliga konventioner. Ivar Arosenius tillhörde den tidens avantgardistiska kretsar, konstnärer som i sina bilder var med om att förstärka myten om det självförbrännande manliga geniet. Vilket i Arosenius fall förstärktes av hans egen sjukdomsbild, av blödarsjukan, som avsevärt kom att förkorta hans livslängd. (Bjurström, Per. Kring några bildidéer. Ivar Arosenius. Utställningskatalog, nr 410, Nationalmuseum 1978. Sid.15-66.)

Arosenius älskade att i sina bilder skildra bohemernas krogliv och speciellt då rusets och den sexuella extasens livsförhöjande inverkan på människan. Men trots det kom han i sina tidiga självporträtt från 1901-1903, paradoxalt nog, inte att gestalta sig själv med en stark och fri livskänsla. Utan utifrån ett perspektiv präglat av resignation, av den deprimerades känsla av att ingenting duger eller har värde. Det är som om han upplevde världen som utan gränser, utan riktning och mening. ( Gynning, Margareta. Symbolisternas manlighetskris. Konstnärspar kring sekelskiftet 1900. Utställningskatalog, nr.647, Nationalmuseum 2006. Sid.111-114.) Men i självporträtten från 1906-1908, då han hade gift sig med konstnären och studiekamraten Eva Adler, förändrades hans värderingar och livet fick en ny mening när deras dotter Eva (Lillan) föddes. Lillan skildrade han bland annat i bilderboken Kattresan, som har haft ett stort inflytande på den moderna svenska sagotraditionen.


Tryckta källor

Ivar Arosenius. Utställningskatalog, nr 410, Nationalmuseum 1978.
Gynning, Margareta. Red. Konstnärspar kring sekelskiftet 1900. Utställningskatalog, nr.647, Nationalmuseum 2006.

Selfportrait