Beskrivning: Beskrivning på inventarieblankett: 

Prototyp
Mugg avsmalnande nedåt med lätt utsvängd kant, öronformad hänkel och matt vit glasyr. Litet ljust träfat som även kan användas som lock.

Kommentarer: 
När Boda Nova under ledning av Anders Färdig köpte Höganäs 1988 var ambitionen att höja nivån på sortimentet från att se ut som mainstream till något mer exklusivt, förklarar Marie-Louise Hellgren när Cilla Robach och undertecknad träffar henne den 23 januari 2017. Hon hade arbetat litet för Höganäs redan och fick nu i uppdrag att formge en exklusiv kopp/mugg som skulle kosta 99 kronor och kunna tillverkas i 7000 exemplar per dag i koppautomaten. Den skulle således vara billig att tillverka, men kännas handgjord och se dyr ut. Då fanns endast enkla, raka muggar som kostade 19,90 kr eller max 29 kr och kaffekoppar, så utmaningen var att få folk att välja bort kaffekoppar och köpa en mugg för så mycket som 99 kr.

Marie-Louise Hellgren fick rejält med arvode och tid, ett halvår, något som aldrig har hänt sedan dess, berättar hon. Men det lönar sig att satsa, för Collectionmuggen blev en storsäljare som har sålt i 13 miljoner exemplar framför allt i Sverige och fått efterföljare av Front, NMK 10-12/2011, men då hade produktionen flyttat till Thailand. Collection bidrog till att Höganäs kunde överleva som landets sista keramiska storindustri med produktion i Sverige till 2008. Collection var i produktion till 2012, dvs i 22 år. Periodvis tillverkades den i åtta nyanser. Hon ritade även en tekanna som sålde mycket, inte minst då det var vanligare att träffas och dricka te än vin, resonerar Marie-Louise Hellgren. Collectionmuggen med dess svarta träfat väckte habegär hos oss som var unga på 1990-talet. Den var något nytt och modernt, helt annorlunda än traditionella kaffekoppar med fat.
Collectionmuggen förebådar 1990-talets vurm för något enklare, mera folkligt och allmogemässigt, samtida med Norrgavels och Växbo Lins start och Lena Rahoults Bolster för Klässbol, som också nu förvärvas. Efter 1980-talets guldkantade yuppieera, är Höganäs dova glasyrer, rena former och broschyr i skrovligt petroliumfärgat papper tidstypiska representanter. Broschyren ”Det Nya Höganäs Stengods” finns sparad och baksidans citat summerar kollektionen: ”Ett formspråk så förenklat att det ropar”. Förutom
Marie-Louise Hellgren, anlitade Höganäs Signe Persson-Melin, som bland annat ritade servisen Nord och muggen NMK 3 a-b/1991.
Museet förvärvar nu fem prototyper och tre slutgiltiga så att hela processen kan följas. De allra första finns inte kvar, men var handdrejade prover med raka former, transparent glasyr och spiraldekor, något som återkommer i hennes pall NMK 356/2016. Snart blev de handdrejade proverna rundare som NMK 172/2017, för muggen ska vara skön att hålla i och skapa harmoni, tycker Marie-Louise Hellgren. Den första är litet mindre än de andra muggarna. Att leran krymper 13% vid bränning är något att ta i beaktande. Den första har även rak mynning, medan följande har en någon utsvängd kant så att muggen blir behagligare att dricka ur och hålla. Användaren står i fokus.
Tillsammans med glasyrmästaren Östen började hon även experimentera med färgerna, som går i olika dova nyanser av grönt och blått. Färgskalan var helt ny. Marie-Louise Hellgren berättar hur de prövade sig fram och att någon tyckte att hon pillade för mycket, men att Anders Färdig trodde på det hon gjorde. Att vara noga med millimetrarna och nyanserna kan göra mycket för en mugg, påtalar hon.
Eftersom uppdraget var att göra en mugg som ser exklusiv ut, prövade hon i de första två, NMK 172 och 173/2017, att stämpla symboler som en måne eller triangel, ungefär som att ett sigill gör något värdefullt. Hon kom fram till att det var fånigt. Även hänklarna ändras under processen – de första tre, NMK 172-174 är som halvcirklar som står rakt ut. I den fjärde handdrejade provmuggen, NMK 175/2017, har hänkeln fått den form av ett öra som den slutgiltiga muggen har. Formen är nästan slutgiltig, men litet för tjock i kanten. Glasyren är så kallad fågeläggsglasyr, en spräcklig glasyr som de också experimenterade mycket med men övergav.
I den femte muggen, NMK 176/2012, har kanten blivit litet tunnare och vänligare att dricka ur. Muggen har hittat sin form och är maskingjord, men Marie-Louise Hellgren och glasyrmästaren Östen fortsätter sökandet efter glasyrer med liv. Hon strävar efter en celadon, den ljust grågröna som förverkligas i NMK 177/2017, den första serien i produktion i koppautomaten. Den andra glasyren i den första serien är den dovt blå Voss, NMK 178/2017, snarlik den petroleumfärgade broschyren. Collection kom med svartlackerat träunderlägg, efter prov med ett i keramik.
Inledningen till den påkostade 16-sidiga broschyren av större format söker förmedla känslan av Marie-Louise Hellgrens och Signe Persson-Melins nya keramik med reklambyråns förföriska språk:
”Ta i Höganäs stengods!
- Vad känner du?
Kanske känner du dess strama tradition och sträva klanger från ett fordom Sverige?
Kanske känner du att stengodsets själ är sprungen ur kall lera, eld och kol?
Kanske känner du ett formspråk så förenklat att det ropar?
Kanske en glasyryta med bråddjup, med verklig levande känsla (om du jämför med glasyren på porslin eller lergods?)
Kanske en nyskapande bukett av unika glasyrer i mjuka färger: Voss, den dovt blå. Zyme, den milda gula. Cap, den ljust beige. Terra, den krämigt rostfärgade. Soila, den dovt mattbruna. Celadon, den mycket ljust grågröna och Siden, den vita, sidenmatta?
Kanske ett högbränt, praktiskt, blyfritt supermaterial för framtidens köksarbete i mikro och diskmaskin?
För allt detta ligger förborgat i Höganäs Stengods.
- Känner du det?”
Den sista muggen som museet förvärvar, NMK 179/2017, är matt vit med ljust träfat, vilket också blev en vanlig färg med många efterföljare. Signe Persson-Melin hade använt den sidenmatta vita Siden i sin första kollektion för Höganäs 1990, och Marie-Louise Hellgrens Collectionmugg kom i vitt året därpå. En annan poäng med att förvärva just denna mugg av senare produktion är att den inte är lika distinkt i formen som originalen NMK 177-178/2017, påtalar Marie-Louise Hellgren och berättar att efter ett tag blir produktionsformarna nötta. Om de inte byts ut tappar muggen skärpa i linjen. Hänkeln ser litet ”tröttare” ut och måtten är litet annorlunda än tidigare muggar. NMK 179/2017 bär heller inte hennes namn.

Motivering till förvärv:
När Gustavsberg och Rörstrand krisade satsade Höganäs på högkvalitativt bruksgods med genomtänkt form och unika glasyrer och fick svenskarna att på allvar börja dricka kaffe ur mugg. Marie-Louise Hellgrens storsäljande Collection har sålt i 13 miljoner exemplar och bidrog till att Höganäs kunde överleva som landets sista keramiska storindustri med produktion i Sverige till 2008. Efter det guldkantade 1980-talet förebådar Collectionmuggarna 1990-talets vurm för det enkla och folkliga med rötter i traditionen (jämför förvärven från Växbo Lin, NMK 161/2017, och Klässols Linneväveri, NMK 167-168/2017).
[slut]

Explore the artists and artworks of Nationalmuseum Sweden.

Utforska konstnärer och föremål som finns i Nationalmuseums samlingar.

Marie-Louise Hellgren | Mugg med fat "Collection" | Nationalmuseum

Foto: Anna Danielsson / Nationalmuseum, © Bildupphovsrätt i Sverige