Tapetserien Grotesques de Berain förnyade groteskornamentiken genom att lägga till djur och människor, ofta från teaterns och musikens värld, som om de framträdde på en scen.

Alla delar har mörkgul bakgrundsfärg, på franska kallad ”tabac d’Espagne”, ibland översatt till ”Havanna yellow”. I mitten ett luftigt arkitekturelement med spinkiga droppformade kolonner i lysande blått med bas och bjälklag i rosagult skiftande marmor med inslag av blått på svarvade spetsiga fötter. Rutigt golv i samma färgskala. Bakgrunden fylls av grotesker, festonger, slingrande vinrankor och annan växtlighet, draperade tyger, djur och människor. Bården består av sammanflätad Berainornamentik i rött med gula detaljer mot blå botten. Kartuscher i hörnen samt i mitten upptill och nedtill, utan vapen och monogram.

B. Offer till Bacchus
Bacchus och hans leopard står staty i kolonnprydd paviljong omgiven av röda draperingar och vinrankor på spaljé. Från höger närmar sig en knäböjande kvinna med en korg med blommor. Till vänster står en man och spelar trumpet.

Motivering till förvärv
:
Nationalmuseum har genom en generös donation lyckats förvärva fyra vävda tapeter från Beauvais med en ovanligt väldokumenterad tillkomsthistoria och återföra dem till Sverige. De beställdes 1695 av Carl Piper till hans palats i Gamla stan i Stockholm. Genom Tessins och Cronströms brevväxling är de två tapetsviterna som Piper beställde de bäst dokumenterade franska tapetbeställningarna gjorda av en privatperson under 1600-talet. Det är även det första kända tillfället av en beställning med matchande tapeter och möbelklädslar. Tapeterna är i fantastiskt skick och har de senaste drygt hundra åren befunnit sig i Danmark och USA.

Proveniens:
Tapeterna beställdes 1695 av Carl Piper till hans palats i Gamla stan. Vi vet ännu ganska lite om vad som hände med de fyra nu förvärvade tapeterna efter att de installerades i Piperska palatset kring nyåret 1696. Pipers karriär fortsatte och han kom år 1700 att följa Karl XII i fält. Han var medlem av kungens närmaste krets tills han nio år senare blev tillfångatagen efter slaget vid Poltava och avled i fångenskap 1716. Tapeterna lämnade sannolikt Sverige under 1800-talet eller början av 1900-talet. År 1909 såldes de tillsammans med ytterligare två tapeter ur samma svit samt ett fragment av den danske samlaren George Jorck (1865-1955) till Mrs Louise Mackay, en amerikansk samlare. Hon skänkte senare det fragment som ingick i köpet till Victoria & Albert Museum i London. Tapeterna kom sedan att ägas av hennes son Clarence H. Mackay (1874-1938) som var en stor samlare av vapen och vävda tapeter. Efter hans död såldes de hos Christie’s i New York där de splittrades och två kom att förvärvas av andra köpare och befinner sig numera i museisamlingar i England och Spanien.