Veronikas svetteduk

Ytterligare textUtställningstext: Målningen visar det förmodade ”sanna” Kristusporträttet. Detta ansågs vara ett mirakulöst avtryck på en linneduk som uppkommit genom direkt beröring med den heliga lekamen. Enligt legenden användes duken av en kvinna vid namn Veronika för att torka svett och blod från Frälsarens panna på hans väg till Golgata. Zurbarán avbildar svetteduken i dramatiskt sidoljus och med hyperrealism. Han spelar på hela sitt konstnärliga register och målar ett förmänskligat ”porträtt” av den törnekrönte Jesus. Beskrivning: Det förmodade porträttet av Jesus räknas till de bilder som ”inte vidrörts av människohand”, ett mirakulöst avtryck på en linneduk som uppkommit genom direkt beröring med den heliga lekamen. I bilden av Jesu anlete på svetteduken, som enligt legenden användes av en kvinna vid namn Veronika för att torka svett och blod från hans panna på vägen till Golgata, såg den romersk-katolska kyrkan det ”sanna” Kristusporträttet. Den förmodat genuina reliken (vera icona) kunde länge beskådas i Peterskyrkan i Rom innan den spårlöst försvann. Zurbarán avbildar svetteduken i dramatisk sidbelysning och med en hyper-realism som väcker en taktil respons hos betraktaren. Vid första anblick tycks konstnären som modell ha använt sig av en riktig duk som spikats upp på väggen. I stället för att kopiera reliken spelar Zurbarán på hela sitt konstnärliga register och målar ett gripande förmänskligat ”porträtt” av den lidande och tålmodige Jesus med törnekronan. Som i senare tiders fotografiska framkallningsprocess träder de oskarpa konturerna av porträttet sakta fram, som vore de uppståndna ur själva duken. Betraktaren måste fullborda bilden i fantasin. Zurbaráns trompe-l’œuil avspeglar tidens praxis att under meditation skapa sig en mental bild av objektet genom att fokusera på dess materiella egenskaper.