Kampen för tillvaron. Fransk originaltitel: "Source d'or" (Guldets källa)

Konstnär/Tillverkare

DateringUtförd: Utf. 1900

Material / Teknik

Måtth x b x dj: Mått 84 x 74 x 25 cm

InventarienummerNMSk 2362

FörvärvInventarieföring 2018 (Inköp 2017 Stiftelsen Hedda och N.D. Qvists Minnesfond)

Andra titlarTitel (sv): Kampen för tillvaron. Fransk originaltitel: "Source d'or" (Guldets källa) Titel (en): Struggle for existence (Source d'or) Originaltitel: La Source d'Or

BeskrivningBeskrivning: Agnes de Frumerie var verksam som konstnär i Paris i 30 år och ställde regelbundet ut sina skulpturer på konstsalongerna. Hon var inspirerad av tidens mest banbrytande skulptör, Auguste Rodin. Tillsammans med keramikern Lachenal experimenterade de Frumerie med tekniker. Detta verk har på svenska kallats ”Kampen för tillvaron”, vilket tycks syfta på en till synes tröstlös existentiell kamp i jakt på rikedom, där endast den starkaste överlever. Presstext: Månadens nyförvärv, Januari 2018: Nationalmuseum har förvärvat ett verk utfört av den svenska skulptören Agnes de Frumerie (1869-1937) i samarbete med den franske keramikern Edmond Lachenal (1855-1948). Skulpturen, en nära meterhög relief i glaserat stengods föreställer en grupp människor i en bågformad öppning. Titeln på verket är enligt äldre källor ”La Source d’Or”, och har på svenska kallats ”Kampen för tillvaron”, vilket tycks syfta på en till synes meningslös kamp för tillvaron och jakt på rikedom, där endast den starkaste överlever. De avbildade människorna i skulpturens förgrund verkar uppgivna, håller om och stöttar varandra. I bakgrunden syns ett gytter av människor, som tycks sträcka sig mot ett regn som faller ned från himlen. Skulpturen är på nederkanten signerad ”Agnes de Frumerie 1900” och på baksidan ”E. LACHENAL Céramiste à Châtillon Seine 1900”. Agnes Kjellberg föddes i Skövde 1869. Endast 14 år gammal flyttade hon till Stockholm för att studera vid Tekniska skolan för att bli bildlärare. 1886 blev hon antagen vid Konstakademien. Efter flera medaljer och en längre vistelse i Berlin vann hon som en av de första kvinnorna 1892 det stora resestipendiet och installerade sig i Paris med sin mor. Snart gifte hon sig med artillerikaptenen, massören, och sedermera medicine doktorn Gustaf Frumerie, och de skulle bli kvar i Paris i 30 år. Under 1890-talet umgicks paret de Frumerie med det svenska konstavantgardet i Paris: Strindberg, paret Ericson-Molard, Christian Eriksson, för att nämna några. I den konstnärliga världen befann sig Agnes de Frumerie mitt på Paris konstscen. Under stipendieåren redogjorde hon för allt i brev till Konstakademien i Stockholm. Från 1893 ställde Frumerie ut på Salon des Artistes Français och från 1895 också på den nya salongen Salon National des Beaux Arts vid Champs de mars. Dessutom samarbetade hon 1897-1908 med den franske keramikern Edmond Lachenal, och ställde flera gånger ut på dennes utställningar på Galerie Georges Petit. Agnes de Frumerie var också synnerligen engagerad i föreningen för kvinnliga konstnärer Union des Femmes Peintres et Sculpteurs, som bildats 1881, och ställde från 1895 regelbundet ut där. Länge antogs det att Agnes de Frumerie studerade under Auguste Rodin (1840-1917). Så var inte fallet, utan de Frumerie fick rådet av Rodin att arbeta självständigt. Men hon var en av de svenska skulptörer som påverkades tydligast av den franske mästaren. Hon insåg tidigt hur nyskapande Rodin var och kallade honom ”nutidens Michel- Angelo”. I sina statyetter låg de Frumerie nära Camille Claudel (1864-1943) som till och med anklagade de Frumerie för plagiat. Påverkan från Rodin syns också tydligt i denna relief. Precis som i Rodins Helvetesporten består den generella kompositionen av ett virrvarr av mänskliga kroppar i hög- och lågrelief. Tyngpunkten ligger på att skapa en stämning och förmedla en känsla, vilket minspelen, gesterna och blickarna bidrar till. Ambitionen hos skulptörer att skapa monumentala verk kring stora, universella ämnen låg i tiden. Tidstypiskt var också experimenterandet med olika tekniker inom konsthantverket. Edmond Lachenal utvecklade tekniken med glaserat stengods i olika färger, ”email mat velouté” på 1890-talet och samarbetade med olika skulptörer, varav Agnes de Frumerie var en av de viktigaste. Detta verk av Frumerie och Lachenal ställdes ut på Exposition de l’Union des femmes peintres et sculpteurs och i Galerie Georges Petit år 1900. Modellen till skulpturen finns på Västergötlands museum i Skara. [slut] Nationalmuseum förvärvar verk av kvinnliga skulptörer Nationalmuseum har de senaste åren gjort en aktiv satsning på förvärv av verk av kvinnliga skulptörer. Förvärven har varit en del i ett större projekt för att samla kunskap om och sprida ljus över kvinnliga bildhuggare som var verksamma vid förra sekelskiftet. Resultatet presenteras i en utställning på Nationalmuseum under våren samt i en engelskspråkig antologi. Att vara skulptör var länge betraktat som ett manligt yrke. Det var tungt och smutsigt att skulptera, och det ansågs inte lämpligt för kvinnor. Dessutom tog skulpturer ofta plats i det offentliga rummet och avbildade ofta nakna kroppar, vilket också det var problematiskt. Trots det utbildade sig flera kvinnor till just skulptörer under slutet av 1800-talet. De flesta reste efter studierna till kontinenten, framför allt till Paris. Där mötte de nya konstnärliga ideal och möjligheter till att verka på en större konstmarknad. De kvinnliga skulptörerna blev skickliga på att hitta nya vägar och samarbeten, inte minst inom konsthantverket som vände sig till en bredare kundkrets. Flera av dem hade stora framgångar på utställningar, och många blev kvar i Paris större delen av sina liv. De kvinnliga skulptörernas verk blev vida spridda och populära, ömsom rosade, ömsom kritiserade. De genrer som kvinnliga skulptörer specialiserade sig i – till exempel känsloladdade scener och små statyetter med genremotiv, ofta utförda i samarbete med konstindustrin – var under stora delar av 1900-talet inte prioriterade områden för konsthistorieskrivningen eller konstmuseers samlande. Detta innebar att många av dem mer eller mindre glömdes bort. I och med förvärvssatsningen finns idag cirka 30 skulpturer utförda av ett tiotal kvinnliga skulptörer verksamma kring sekelskiftet 1900 i Nationalmuseums samlingar. Hälften av skulpturerna är förvärvade under de senaste fem åren. Bland skulpturerna finns flera av Agnes de Frumerie (1869–1937). Hon är en av de kvinnor som hade en lång och framgångsrik karriär i Frankrike, men som tidigare endast varit representerad med ett större verk i svenska statens samlingar (August Strindberg, inköpt 1969). Under de senaste åren har samlingarna utökats med inte mindre än tre skulpturer av de Frumerie: reliefen Source d’or eller Kampen för tillvaron (1900), Undine (ca 1901) och figurgruppen Mormodern (1905). En annan skulptör som samlingarna berikats med flera verk av de senaste åren, är skulptören Alice Nordin (1871–1948). Hon var den första kvinnliga skulptören i Sverige som fick ha en separatutställning, 1911. Hennes verk blev oerhört spridda och populära, inte minst för att statyetterna reproducerades av Gustavsbergs porslinsfabrik. Hennes lampor göts i brons av Herman Bergmans konstgjuteri och Böhlmarks lampfabrik. Hon var också en flitigt anlitad porträttkonstnär och museets samlingar ingår nu porträtten av Friherinnan Märtha Cederström (1910) och Fru Clara Lachmann (1912). Antoinette Råström Vallgren (1858–1911) hör till en av de skulptörer som tidigare inte fanns representerad i samlingarna. Hon var vid sekelskiftet 1900 en mycket uppskattad konstnär i Paris och skapade både skulpturer och skulpterade bokband i en symbolistisk stil som tilltalade dåtidens samlare. Skulpturen Johannes Döparen som barn (1893) hör till hennes mest uppmärksammade verk. – Det känns extra roligt att de senaste årens förvärv av kvinnliga skulptörers verk nu kan visas i en samlad utställning. Många av skulpturerna har inte visats på mycket länge, och vissa har inte visats alls förut i ett musealt sammanhang. Det känns betydelsefullt att skapa detta utrymme för dem, säger Linda Hinners, intendent med inriktning på skulptur på Nationalmuseum. Utställningen Härligt att vara skulptör! Svenska kvinnliga konstnärskap 1880-1920 visas på Nationalmuseum från den 17 mars till och med den 11 september 2022. I samband med utställningen ger Nationalmuseum i samarbete med svenska och utländska forskare och skribenter ut en engelskspråkig antologi om nordiska kvinnliga skulptörer. Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Inventarienummer: Agnes de Frumerie, Mormodern, 1905. NMSk 2365. Agnes de Frumerie, Source d’or eller Kampen för tillvaron, 1900. NMSk 2362. Agnes de Frumerie, Undine, ca 1901. NMSk 2396 Ida Matton, Lokes straff, 1897. NMSk 2409. Ida Matton, Porträttstudie möjligen föreställande Matilda Hanström Berendt, 1891. NMSk 2353. Ruth Milles, Yvonne, Bretagnsk flicka, 1903. NMSk 2387. Ruth Milles, Två bretagnska flickor, ca 1901. NMSk 2406. Alice Nordin, Friherinnan Märtha Cederström, 1910. NMSk 2389. Alice Nordin, Fru Clara Lachmann, 1912. NMSk 2390. Alice Nordin, Kvinnobyst, variant på Andante Patetico, ca 1911. NMSk 2395. Antoinette Råström Vallgren, Johannes Döparen som barn, 1893. NMSk 2397. Märta Sparre (Améen), Två hästar, ca 1902. NMSk 2400 Gerda Sprinchorn, Israels faster, 1905. NMSk 2398. Gerda Sprinchorn, Storebror, ca 1905. NMSk 2359. Gerda Sprinchorn, Sittande flicka, 1905. NMSk 2394. [slut]

Samlingskategori

Material.

Sakord