Ytterligare textBeskrivning: "Det är så förskräckligt utomhus. Det visslar i knutarna, och snön är inte snö, utan sylar, som alla leta sig in i ögonvrårna… Då, att få sig en lite vira! Här ser ni groggbrickan och teattrialjen, och Karin är ännu inte riktigt färdig med den allra sista avrundningen av det rent dekorativa, ty dit räknar sig munklikören, som hon tar ned från byffethyllan. I bakgrunden befinner sig själva sanktuarium, virabordet, ordnat av mig själv."
Så beskriver Carl Larsson bilden "Till en liten vira" i boken "Larssons" som publicerades på Bonniers förlag 1902. Viran som omnämns var ett mycket populärt kortspel som uppfanns i Sverige på 1800-talet.
Familjen Larsson hade när bilden målas bosatt sig permanent i sommarhuset i Sundborn, Dalarna. Carl Larsson skriver i sin självbiografi att det var Karin som gav honom idén att skildra sitt hem i bilder. Böcker om hemmet i Sundborn kom ut i mycket stora upplagor och bilderna spreds genom otaligt reproduktioner. Få hem i världen har fått sådan publicitet. För många är detta hem det svenskaste av det svenska, men makarna Larssons heminredningsideal var faktiskt mycket internationellt.
De första Sundborn-akvarellerna visades på Stockholmsutställningen 1897. Författaren och ideologen Ellen Key såg dem och skrev artikeln "Skönhet i hemmen" som publicerades i tidskriften Idun. Key angrep det rådande inredningsmodet, "tyskeriet" som hon kallade det, med mörka tapeter, tunga dörrdraperier och gardiner, plyschklädda möbler och torkade blommor. I Carl Larssons akvareller fann hon det som skulle ersätta det gamla.
Ellen Key och makarna Larsson hade tagit intryck av den brittiske författaren John Ruskins tankar om en skönare värld bortom industrialismens massproducerade varor. Skönhet och funktion måste enligt Ruskin samspela. Konsten och arkitekturen hade en moralisk uppgift att skapa förutsättningar för andlig hälsa, kraft och glädje. Ruskins lära om skönhetens betydelse i vardagslivet togs inom konsthantverket upp av William Morris. Morris grundande rörelsen Art and Crafts Movement som ville återuppliva hantverkstraditionen som alternativ till industrivaran. Rörelsens tankar och idéer spreds bland annat genom tidskriften The Studio, som makarna Larsson prenumererade på.
Hemmet i Sundborn skapades av Karin och Carl tillsammans. Karin Larsson hade en gedigen konstnärlig utbildning från Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, och Konstakademin. Hon träffade Carl i Paris när hon studerade där. Efter giftermålet fick paret i rask takt sju barn. Familjeliv och hushållsbestyr upptog mycket av hennes tid, och Karin slutade att mer eller mindre att måla. Hon fick utlopp för sin kreativitet i skapande av Sundborn. Det blev hennes livsverk. Ett allkonstverk som skiftade karaktär och förändrades i takt med att familjens behov ändrades.
Carl Larsson har i målningen framställt hustrun Karin Bergöö enbart som mor och som hemmets vårdarinna. Hemmet i Sundborn i Dalarna var en skapelse av båda makarna Larsson men i bilderna därifrån försvinner Karins konstnärskap. De är därmed en del av den’ backlash’ som då drabbade den ’Nya kvinnan’, alla de yrkesarbetande kvinnor som lyckats etablera sig i det offentliga livet.
Kring sekelskiftet 1900 ingick Sundborn i lanseringen av ett nytt nationellt inredningsideal och som en samhällelig modell. I nationalismen uppfattades den borgerliga mannen som familjens och nationens beskyddare medan kvinnorna placerades inom den privata sfären. Lilla Hyttnäs var i hög grad ett offentligt hem och Larssons nationella inredningsideal blev sedan vägledande för generationer av svenskar. Carl deltog aktivt i tidens konstliv men Karins insats förblev anonym ända fram till 1970-talet då feministiska forskare uppmärksammade bortglömda kvinnliga konstnärskap. Idag är Karin internationellt erkänd för sina banbrytande textilier och inredningar på Lilla Hyttnäs.
Utställningstext: Karin Larsson förbereder ett besök. Ljuset fyller kökets minsta vrå, vilket gör bilden olik Paulis och Johansens målningar här bredvid. En sådan jämn fördelning av ljuset vore inte möjlig i verkligheten med så få ljuskällor. Detta avsteg från realismen skapar tillsammans med ljusets svagt glödande ton en suggestiv stämning. Mörkrets frånvaro låter oss vidare se varje detalj i rummet, i enlighet med konstnärsparets vilja att inspirera till heminredning.
Katalogtext: Vira var ett populärt sällskapsspel på 1800-talet. Målningen föreställer Karin Larsson i färd med att förbereda en kväll med gäster och spel i sitt och Carl Larssons hem i Sundborn i Dalarna. Samtidigt är målningen en detaljerad redovisning av parets idéer om heminredning. Den dämpade belysningen är i sig ett slags ideal, men
noga avvägd i bilden så att vart och ett av föremålen ska kunna urskiljas. I Carl Larssons bildvärld var barnens närvaro lika naturlig som de vuxnas och här har Karin sällskap av två döttrar.
