Reflex i blått

Eva Bonnier (1857 - 1909)

Konstnär/Tillverkare

Konstnär: Eva Bonnier (1857 - 1909)

DateringSignerad: Sign. 1887

Material / Teknik

Olja på duk

Måtth x b: Mått 80 x 64 cm h x b x dj: Ram 110 x 94 x 6 cm

InventarienummerNM 1702

FörvärvGåva 1910 av bokförläggare Karl Otto Bonnier med familj

Andra titlarTitel (sv): Reflex i blått Titel (en): Reflection in Blue

BeskrivningBeskrivning: Målningar föreställande konvalescenter, ofta bleka kvinnogestalter vilande mot en kudde, förekom hos många nordiska konstnärer vid slutet av 1800-talet. I Paris målade Eva Bonnier denna åldrade kvinna till sängs, i sällskap av en ung flicka som läser högt ur en bok. Friluftsmåleriets principer appliceras här på ett inomhusmotiv. Solljuset får en bildskapande funktion och sprids som fläckar och strimmor i olika nyanser av blått över hela rummet. Beskrivning: At the end of the nineteenth century, many Nordic artists painted convalescents, often pale-faced women reclining against a pillow. Eva Bonnier resided in Paris when she painted this ageing woman in her bed, with a young girl by her side, reading aloud from a book. In this genre scene, Bonnier has applied the principles of plein air painting to an indoor subject. The reflections of the sunlight are the central elements of the composition, spreading throughout the entire room as strokes and spots in different nuances of blue.

Utställd

Nationalmuseum -> Utst. sal 1434 Östra salen

Samlingskategori

Målningar (Måleri)

MaterialDuk, Oljefärg

TeknikMåleri

Nyckelord

Scen

Externa länkar

Wikidata: http://www.wikidata.org/entity/Q18574395

Art Bulletin of Nationalmuseum: http://nationalmuseum.diva-portal.org/smash/get/diva2:992947/FULLTEXT01.pdf

Ytterligare textBeskrivning: I Eva Bonniers sjukdomsbilder möter vi avskalade vardagsskildringar av kvinnor. Motiv där konstnären ifrågasätter tidens stereotypa kvinnlighetsideal. Kvinnorna är skildrade som subjekt med stark integritet och inte som bräckliga objekt. I Reflex i blått, som är från 1887, är figurerna gestaltade utifrån ett realistiskt perspektiv där vi som betraktare befinner oss i samma rum som den sjuke. Kring sekelskiftet 1900 var bilder av kvinnliga konvalescenter ett ofta förekommande motiv. Bilderna bör sättas i samband med konstruerandet av tidens syn på kvinnlighet och därmed med normeringen av kvinnokroppen. Under 1800-talet formades två viktiga bilder av kvinnan, den svaga, ömtåliga och sjukliga överklasskvinnan och den starka, farliga och smittsamma underklasskvinnan. Konvalescenten blir ett tecken för kvinnokönets bräcklighet och därmed ett bevis för kvinnans oförmåga att delta i det offentliga livet. Bilderna kan ses som en reaktion mot tidens kvinnofrigörelse och ett försök att återföra kvinnorna till hemmet och den privata sfären. Vid den här tiden fanns det enbart i Norden, tack vare den gryende kvinnofrigörelsen, många hundra kvinnliga konstnärer och författare. De kvinnliga konstnärerna i Sverige var privilegierade jämfört med sina europeiska systrar, eftersom de hade tillgång till akademiundervisning . Den Qvinliga afdelningen på Konstakademien i Stockholm öppnades redan 1864. De yrkesverksamma kvinnorna tog och fick mycket utrymme i det offentliga konstlivet. De förändrade tidens syn på både konstnärsrollen och det borgerliga familjelivet. De rubbade därmed den manliga konstnärsnormen som kom i gungning. På 1890-talet kom det en motreaktion, en backlash.