Bordsur

Konstnär/Tillverkare

DateringUtförd: Utf. 1830 - 1850

Material / Teknik

Måtth: Mått 43 cm [inkl urnan] h x b: Mått 30,5 x 17,5 cm [kolonnen] Mått 8 cm [urtavlan]

InventarienummerNMK 262/2016

FörvärvInköp 2016 med Axel Hirschs donationsmedel

Andra titlarTitel (sv): Bordsur Titel (en): Pendulum table clock

BeskrivningBeskrivning: Beskrivning på inventarieblankett: Kolonnform krönt av en urna med bronshänklar. I kolonnen finns ett monterat ur. Teknik och material: Sannolikt granitell från Blybergsvilan, brännförgyllda bronsmonteringar, kvadratisk sockel med kolonnform, profilerat krön med campanaformad urna. Litteratur: Stockholms Auktionsverk, Klassiska, hösten 2015, nr 1150. Jämför närmast identiskt urhus i Gammalklitt. [slut] Res. Katalogtext: Månadens nyförvärv, December 2016: Föremål av svensk porfyr Nationalmuseums samlingar har utökats med flera föremål av porfyr. Under slutet av 1700-talet och större delen av 1800-talet hörde porfyr till den mest prestigefyllda svenska exportvaran. Från den amerikanska marknaden har museet kunnat återköpa två praktvaser av så kallad Medicityp med kunglig proveniens. Till detta kommer ett bordsur av granitell samt en intressant samling prover av olika sorters svensk porfyr. Fyndigheter av porfyr i Älvdalen gjordes redan på 1730-talet, men det skulle dröja mer än ett halvt sekel innan en brytning startades. Drivande var greve Niels Adam Bielke, president i Bergskollegium. Projektet hade i hög grad sociala förtecken. Man ville från myndigheternas sida skapa en hållbar näring som kunde råda bot på fattigdomen i Älvdalen. Porfyrverket grundades 1788, men redan ett år tidigare överlämnades det första resultatet i form av en urna till Gustav III. Porfyr, som kommer av det grekiska ordet porphyros (purpursnäcka), har sedan faraonernas tid varit ett eftertraktat lyxmaterial. Fyndigheterna var få och länge dominerade den egyptiska porfyren. Under renässansen och framåt blev det vanligt att förvandla antika byggnadsfragment av porfyr till prydnadsföremål. Denna vulkaniska bergart var och är extra krävande att bearbeta på grund av sin hårdhet. Hög glans åstadkoms genom tidskrävande slipning och polering. Carl Fredrik Fredenheim, som på Gustav III:s uppdrag rest till Italien, föreslog att man skulle försöka saluföra svensk porfyr där. Försäljningsframgångarna lät dock vänta på sig och det skulle dröja flera decennier innan produktionen i Älvdalen kom i gång på allvar. Det var egentligen först sedan Karl XIV Johan år 1818 blev ägare till det konkursmässiga Älvdalens porfyrverk som ett visst uppsving skedde. Verksamheten var dock hela tiden beroende av kungens direkta stöd. Karl Johan var själv den störste kunden genom en rad beställningar av praktföremål, som gavs bort som statsgåvor till främmande potentater eller skänktes till enskilda som uttryck för kunglig ynnest. Exempel på detta är de två praktvaser av så kallad Medicityp i Blybergsporfyr, som Nationalmuseum förvärvat på Sotheby´s i New York. De har en gång tillhört prinsessan Sofia Albertina (1753-1829), syster till Gustav III, och har troligen prytt inredningarna i hennes palats vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm. Vaserna formgavs av konstnären Louis Masreliez, som var ansvarig för Porfyrverkets modellteckningar. Porfyrvaserna testamenterades av prinsessan till hennes förtrogna Lolotte Stenbock (1766-1840) och gick därefter i arv fram till år 2001. Vid sidan om praktpjäser bestod produktionen även av mindre föremål, som bland annat såldes genom Porfyrverkets försäljningslokal i Stockholm. En bärande idé från första början var ambitionen att förädla den svenska porfyren, främst genom montage av importerade franska brännförgyllda bronser. Det nyligen förvärvade bordsuret i form av en kolonn på kvadratisk sockel och krönt av en urna, är tillverkat i det besläktade materialet granitell. Med sina kompletteringar i form av bronsmonteringar och ett ur från slutet av Karl-Johan-epoken, blir det till ett utmärkt exempel på önskan att ytterligare förädla den inhemska produktionen. Slutligen kunde under året även en unik samling bestående av 30 olika prover av porfyr jämte flera närbesläktade bergarter från Älvdalen förvärvas. Varje prov har en tryckt och numrerad etikett med benämning på respektive bergart. De är förvarade i en rektangulär originalask av mahogny och har en gång tillhört eleven vid bergsskolan i Dalarna, Ludvig Bäärnhielm (1828 1899). När Nationalmuseum invigdes år 1866 skänktes flera stora porfyrpjäser till museet av änkedrottning Josefina. Däremot saknades länge representativa föremål i mindre format. Genom sin proveniens och unika karaktär är därför de senaste förvärven av porfyr viktiga kompletteringar till museets samling. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor samt privata stiftelse- och fondmedel. Förvärven har möjliggjorts genom medel från Ulla & Gunnar Tryggs donationsmedel samt Axel Hirschs Stiftelse. Inventarienummer: Vaser NMK 243-244/2016 Bordsur NMK 262/2016 Porfyrprovssamling NMK 8/2016 Beskrivning: Acquisition of the Month, December 2016: Works in Swedish porphyry Nationalmuseum has added several artefacts made from Swedish porphyry to its collections. Porphyry was one of Sweden’s most coveted exports in the late 18th and for most of the 19th century. The museum recently purchased a pair of magnificent Medici-style vases with Swedish royal provenance at auction in the United States. In addition, the museum has acquired a table clock in granitell and an interesting specimen collection of various types of Swedish porphyry. Deposits of porphyry in the Älvdalen region of central Sweden were discovered as far back as the 1730s, but it would be another half-century before quarrying started. The driving force behind the project, which to a large extent was socially motivated, was Count Niels Adam Bielke, president of the Swedish Board of Mines. The government’s goal was to create a sustainable industry that would bring prosperity to impoverished communities in Älvdalen. The porphyry works was officially established in 1788, a year after the first product, an urn, was presented to King Gustav III. Porphyry, which takes its name from the Greek porphyros, a type of sea snail, has been a highly prized material since the time of the pharaohs. There were few known deposits, and for centuries Egyptian porphyry dominated the market. During and after the Renaissance it became common practice to turn fragments of porphyry from ancient buildings into ornaments. This igneous rock is extremely hard, so working with it requires special skill. A lot of time-consuming grinding and polishing is needed to achieve a high-gloss finish. Carl Fredrik Fredenheim, who had visited Italy as Gustav III’s representative, proposed trying to sell Swedish porphyry to the domestic market. But sales failed to take off, and it was to be several decades before large-scale production could begin in Älvdalen. In fact, business did not pick up until King Karl XIV Johan took ownership of the bankrupt porphyry works in 1818, but even then it relied directly on the king for support. Karl Johan himself was the works’ biggest customer, ordering numerous ornaments as official gifts for foreign dignitaries or as tokens of royal favour bestowed on individuals. An example is the pair of magnificent Medici-style vases in Blyberg porphyry recently purchased by Nationalmuseum at Sotheby’s in New York. They once belonged to Princess Sofia Albertina (1753–1829), sister of Gustav III, and probably adorned the interior of her residence on Gustaf Adolfs torg in Stockholm. Designed by Louis Masreliez, an artist employed by the porphyry works, the vases were bequeathed by the princess to her companion Lolotte Stenbock (1766–1840), whose descendants handed them down through the generations until 2001. As well as showpieces, the porphyry works produced smaller artefacts, which were sold through its shop in Stockholm. From the outset, the objective was to bolster the prestige of Swedish porphyry, for instance by fitting ormolu (gilt bronze) mounts imported from France. The recently acquired table clock in the shape of a column on a square base, crowned by an urn, is made from granitell, a related material. Finished with bronze mounts and a clock mechanism from the late Karl Johan era, it is a superb example of the efforts made to move Swedish products upmarket. The last of the three acquisitions during the past year was a unique collection of 30 specimens of porphyry and several closely related rock types from Älvdalen. Each specimen has a printed, numbered label specifying the rock type. The specimens are preserved in their original mahogany box and once belonged to Ludvig Bäärnhielm (1828–99), a student at the mining college in Dalarna. When Nationalmuseum opened in 1866, several large porphyry pieces were donated to the museum by Dowager Queen Josefina, but smaller-scale artefacts have long been unrepresented. Thanks to their provenance and unique nature, the latest porphyry acquisitions constitute important additions to the collection. Nationalmuseum has no budget of its own for new acquisitions, but relies on gifting and financial support from private funds and foundations to enhance its collections of fine art and craft. These acquisitions were made possible by a generous endowment from Ulla & Gunnar Trygg and a generous donation from the Axel Hirsch Foundation. Inventory numbers: Vases NMK 243-244/2016 Table clock NMK 262/2016 Porphyry sample collection NMK 8/2016

Utställd

Samlingskategori

MaterialBrons (Metall), granit (Sten)

TeknikFörgylld

Sakord