Vas "Julkaktus"

Konstnär/Tillverkare

DateringUtförd: Utf. 1901-02

Material / Teknik

Måtth x diam: Mått 17 x 14 cm

InventarienummerNMK 230/2015

FörvärvInköp 2015 med Anna och Ferdinand Bobergs donationsmedel

Andra titlarTitel (sv): Vas "Julkaktus" Titel (en): Vase ”Christmas Cactus”

BeskrivningBeskrivning: Vasen är utförd i en dyrbar teknik, marqueterie-de-verre, som innebär att den varma glasposten rullas i glaskross och värms sedan åter upp. Ytterligare dekor i form av påklippt glas kan läggas till och förhöja effekten. Betzy Ählström var en av Sveriges första kvinnliga glasformgivare, anlitad av Reijmyre glasbruk. Vid Turinutställningen 1902 visade Reijmyre ett antal unika glasobjekt, som fick uppmärksamhet i internationell press. Res. Katalogtext: Månadens nyförvärv mars 2016: Jugendvas i avancerad glasteknik av Betzy Ählström Nationalmuseum har förvärvat ett unikt glasobjekt formgivet av Betzy Ählström. Vasen Julkaktus är tillverkad 1902 vid Reijmyre glasbruk där hon vistades under en kort men intensiv period. Betzy Ählström är en kvinnlig pionjär i den svenska glashistorien och endast ett fåtal verk är kända av henne. I Nationalmuseums samling av konstglas blir vasen ett viktigt tillskott till den grupp glasobjekt som tillverkades under jugendperioden i början av 1900-talet. Under lång tid representerades perioden endast av manliga formgivare. Nationalmuseum har därför under de senaste två decennierna gjort flera försök att komplettera glassamlingen med föremål utförda av kvinnliga formgivare. Deras verksamhet var inte särskilt omfattande, men i kvalitativt hänseende minst lika spännande som deras manliga kollegors. Inför konsthantverksutställningen i Turin 1902 ville Reijmyre glasbruk satsa på avancerat konstglas. De anlitade Betzy Ählström (1857-1934), som då var verksam som teckningslärarinna i Göteborg. Hennes tid vid glasbruket blev kort, endast åren 1901-02, och det rörde sig enbart om formgivning av konstglas. Den internationella pressen lovordade glasen från Reijmyre 1902 och beskrevs som geniala. Idag finns mellan 10-15 kända objekt som är formgivna av Betzy Ählström. Det var en komplicerad teknik som glasbruket valde, inspirerad av den franska glaskonstens så kallade Marqueterie-de-verre. Den varma glasposten rullas i glaskross och värms sedan åter upp. Ytterligare dekor i form av påklippt glas kan sedan läggas till och förhöja effekten. På Reijmyre fanns en mycket skicklig glasblåsare, Fredric Kessmeier (1859-1946), som kunde förverkliga idéerna. Eftersom de avgörande momenten i arbetet med denna teknik sker när glaset är varmt krävs det ett nära samarbete i hyttan mellan konstnär och glasblåsare. Betzy Ählström var först i Sverige med detta och det skulle senare komma att bli det normala för glasformgivare under 1900-talet. Efter utställningen 1902 upphörde tillverkningen i denna teknik eftersom den var allt för dyrbar och Betzy Ählström glömdes bort. År 1951 fick Nationalmuseum en liten oansenlig vas (NMK 11/1951) signerad ”Reijmyre No 8”. Vasen hade tillhört drottning Viktoria och var en testamentarisk gåva av Gustav V. Vid denna tid gick det inte att knyta den till någon formgivare. Det var först 1980 i samband med Nationalmuseums utställning Svenskt Jugendglas som den okända formgivaren Betzy Ählström återupptäcktes. Nationalmuseums inköp av vasen har möjliggjorts genom medel från Anna och Ferdinand Bobergs stiftelse, som bildades 1946 med testamentariskt givna medel från makarna Boberg. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. [slut] Beskrivning på inventarieblankett: Kalebass-formad. Marmorerad botten i bruna och blå färger. På livet vit opalfärg i spiralmönster. På livet långa gröna blad och röda knoppar. Kommentar: Betzy Ählström är Sveriges första kvinnliga glasformgivare. Anlitades av Reijmyre glasbruk 1901-1902 för den stora satsningen inför den betydelsefulla Turinutställningen 1902. Glasen utfördes av glasblåsmästaren Fredric Kessmeier (1859-1946). Det blev ett unikt antal glasobjekt som fick uppmärksamhet i internationell press. Efter utställningen lade bruket ner denna dyra teknik. Nationalmuseum har sedan 1951 en liten vas av henne, NMK 11/1951, som kom som gåva från kung Gustaf V:s dödsbo. Då visste man inte vem formgivaren var. Ählström återupptäcktes i samband med en utställning om jugendglas på Nationalmuseum 1980. Under 1990- och 2000-talet har försök gjorts att förvärva något av hennes mer betydande verk. Litteratur: Ingrid Rosén, Fem tidiga glaskonstnärinnor, Carlssons, Stockholm 1993 Micael Ernstell, Glaskonsten, konsten 1890-1915, Signums svenska konsthistoria, Lund 2001

Samlingskategori

MaterialGlas

Sakord