Ytterligare textUtställningstext: En komedi spelas upp som vore det en tableau vivant. En legoknekt har slumrat till under kortspel, medan en prostituerad gör sig redo att spela honom ett spratt. Som sinnebilder för dåraktighet framställs legoknektar ofta i dubiösa situationer. Mannen skall strax få sig en läxa. Han kommer att bränna sig på den tända rullen av tobakspapper som kvinnan för upp under hans näsa, en symbolhandling med erotisk laddning. Med en gest som uppmanar till tystnad, bjuder oss kvinnan att delta i skämtet.
Beskrivning: Månadens nyförvärv, November 2011
Sovande yngling som väcks av ung kvinna med eld, av Nicolas Régnier
Nicolas Régnier var en flamländsk konstnär som levde cirka 1591–1667. Under sin tid som konstnär var han främst verksam i Rom och Venedig i Italien. Hans konst har därför snarare kommit att betraktas som italiensk än som flamländsk.
I Italien kom Régnier i kontakt med traditionen efter den store konstnären Caravaggio. Detta måleri kännetecknas av känsloutspel som förstärks av kraftfulla ljuseffekter och djupa färger.
Målningen Sovande yngling som väcks av ung kvinna med eld är målad under Régniers romerska period. Den är en del i en svit om tre verk med samma tema. Målningen räknas som ett av Régniers främsta verk, fyllt av utsökta detaljer såsom de sönderrivna korten, vaxet som runnit längs ljusstaken och skuggan från den unge mannens ögonfransar. Den unga kvinnan som är avbildad i målningen bjuder in betraktaren att ta del i skämtet som den sovande mannen utsätts för.
Régniers målning är en gåva till Nationalmuseum från föreningen Nationalmusei Vänner. I samband med att föreningen inledde sitt 100-årsfirande under 2011 startades en jubileumsinsamling. Gåvan överlämnades till Nationalmuseum under firandets finalkväll i slutet av november 2011. Målningen kompletterar museets samling av italienskt 1600-talsmåleri.
Beskrivning: En komedi spelas upp för betraktaren som vore det en tableau vivant. Avbildade efter levande modeller som poserat i skumrasket i konstnärens ateljé, utstrålar figurerna en stark kroppslig och känslomässig närvaro. En legoknekt har slumrat till under kortspel, efter en natt av utsvävningar i ett romerskt värdshus, och en skälmsk ung prostituerad gör sig redo att spela honom ett spratt. Ett häftigt ljussken lyser upp de båda gestalterna och ger upphov till ett skuggspel som förstärker dramatiken. Historien berättas genom en pantomim som återspeglar komediantens rika repertoar. Mannen skall strax få sig en läxa – han kommer att bränna sig på den tända rullen av tobakspapper som kvinnan för upp under hans näsa, en handling med stark erotisk laddning. Med en tydlig gest som uppmanar till tystnad, bjuder oss upptågsmakaren att göra narr av den intet ont anande ynglingen. Rollfigurerna från den folkliga teatern och de populära pikareskromanerna var välbekanta för samtida betraktare. Som sinnebilder för omåttlighet och dåraktighet framställdes legoknektar ofta i liknande dubiösa situationer. Grovt karikerade figurer och en rättfram handling ansågs passande för sådana genrescener där de lägre samhällsskikten framställs i humoristiska situationer med moraliserande underton. Vi häpnar över målningens bedrägligt verklighetstrogna yta med dess illusionistiskt återgivna detaljer såsom det sönderrivna spelkortet och ljusstakens rester av nedbrunnet vaxljus.
