Carl Gustaf Tessin

Namnvarianterauktoriserad namnform: Carl Gustaf Tessin

DatumLevnadsår: 1695 - 1770 Död: Död 1770 Född: Född 1695

Kön

Nationalitet

Funktion

Relaterade personer

BiografiBiografi: [2002-05-06] Statsman, konstfrämjare. Efter utlandsvistelse 1714-19, då Tessin särskilt påverkades av fransk kultur, engagerade han sig politiskt och närmade sig vid 1723 års riksdag det holsteinska partiet. Efter dess fall 1727 ägnade han sig främst åt uppförandet av Stockholms slott och blev efter faderns död 1728 överintendent för de kungliga slotten. Under 1730-talet anslöt sig Tessin till oppositionen mot Arvid Horn. Han blev en av hattpartiets grundare, valdes vid 1738-39 års riksdag till lantmarskalk och spelade en framträdande roll vid Horns störtande. Efter riksdagens slut sändes han som ambassadör till Frankrike för att vidta diplomatiska förberedelser för ett revanschkrig mot Ryssland och bidrog verksamt till krigsförklaringen mot detta land 1741. I avsaknad av egna militära erfarenheter överskattade Tessin på ett ödesdigert sätt Sveriges militära styrka. År 1741 utnämndes Tessin till riksråd, återvände från Paris 1742 och blev snart den ledande inom hattpartiet. Hans utrikespolitiska mål var Sveriges frigörelse från Ryssland, och han sökte för den skull ett närmande till Danmark och Preussen. Tronföljarvalet 1743 medförde danskt krigshot, men som ambassadör i Köpenhamn kunde Tessin avvärja detta. Äktenskapet mellan Adolf Fredrik och den preussiska prinsessan Lovisa Ulrika, som Tessin själv hemförde från Berlin 1744, var också ett led i hans utrikespolitiska system, som utsattes för häftig kritik av mösspartiet. År 1747 utnämndes Tessin till kanslipresident och fortsatte närmandet till Danmark, vilket bl.a. resulterade i en förlovning mellan den späde prins Gustav och den danska prinsessan Sofia Magdalena. Förhållandet mellan Tessin och tronföljarparet var under de första åren synnerligen gott, och Tessin utnämndes till guvernör för prins Gustav. I samband med tronskiftet 1751 uppstod emellertid en brytning, då Tessin inte var beredd att stödja drottningens planer på en förändring av statsskicket och utvidgning av kungamakten. År 1752 lämnade han posten som kanslipresident men kvarstod i rådet till 1761. Tessins stora insats som kanslipresident var att han genom en förening av fasthet och smidighet frigjorde Sverige från beroendet av Ryssland. Han stödde hattarnas ekonomiska politik och utrikespolitik under 1750-talet och röstade 1757, efter stor tvekan, för en krigsförklaring mot Preussen under sjuårskriget. Efter brytningen 1751 vistades Tessin mest på sitt gods Åkerö i Södermanland, sysselsatt bl.a. med att skriva memoarer i dagboksform på över 20 000 foliosidor. För konst och kultur spelade Tessin en mycket stor roll. Som överintendent övertog han ledningen av slottsbygget i Stockholm och introducerade tillsammans med Carl Hårleman den franska rokokon i Sverige. Den stora konstsamling som han av ekonomiska skäl tvingades sälja inlöstes av staten via Lovisa Ulrika och utgör stommen i Nationalmuseums äldre avdelning. På motsvarande sätt såldes Tessins mynt- och medaljsamling, en av landets största, vilken 1795 tillfördes Kungl. Myntkabinettet. Källa: NE [EHG]

Externa länkar