Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm

Namnvarianterauktoriserad namnform: Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm alternativt namn: Arvid Bernhard Horn

DatumLevnadsår: 1664 - 1742 Död: Död 1742-04-18 Född: Född 1664-04-06

Kön

Platser

Nationalitet

Funktion

BiografiBiografi: Arvid Bernard Horn af Ekeby, generallöjtnant, kungl. råd (efter 1718 riksråd), president i kanslikollegium, lantmarskalk 1720, 1726 och 1731, kanslipresident, mösspartiets ledare. [NE/2001-11-12] 1664-1742, greve, riksråd, kanslipresident; jfr släktartikel (efter Olof Matsson). H. utnämndes till kaptenlöjtnant vid drabanterna 1696 och kom därigenom i kontakt med den unge Karl XII. Han följde sedan kungen som generalmajor och framgångsrik chef för drabanterna under stora nordiska krigets första år. Som diplomat utmärkte sig H. i samband med att August II (den starke) 1704 avsattes som kung och när freden med Polen slöts 1705. Åren 1706-09 tjänstgjorde H. som kungligt råd i kanslikollegiet. Han blev 1709 kanslipresident, vilket bl.a. innebar att han blev riksrådets ledare. H. försökte förmå Storbritannien att undsätta Sverige, vars östra delar låg blottade för ryssarna. Den brittiska politiken gick stick i stäv med vad Karl XII önskade, och H. suspenderades 1713 i praktiken från all befattning med utrikesfrågorna. En gammal konflikt med G.H. von Görtz skärptes efter Karl XII:s död 1718; H. handplockade personligen ledamöterna i den kommission som utsågs att leda processen mot Görtz. Efter en konstitutionell konflikt med drottning Ulrika Eleonora avgick H. 1719 från kanslipresidentposten men återkom redan 1720 och satt kvar ända fram till 1738. Han framstod under denna tid som en stark regeringschef i ett starkt råd. Han valdes även till lantmarskalk 1720, 1726 och 1731. Som skicklig realpolitiker drev H. en försiktigt balanserande utrikespolitik. I strid med det holsteinska partiet lyckades han 1727 genomföra Sveriges anslutning till den hannoverska alliansen. Inrikespolitiskt vinnlade han sig om sparsamhet och intog en positiv hållning till de stora jordägarintressena. I författningsfrågor företrädde H. en konstitutionalistisk åskådning och var alltså motståndare till kungligt envälde. I ekonomiska frågor var han däremot en man av det karolinska tidevarvet. Bl.a. genom denna inställning kom han i motsatsförhållande till en grupp yngre adelsmän, borgare och officerare, som redan under början av 1730-talet inledde en kampanj mot honom. Dessa motståndare kom ganska snart att uppträda i politiken under benämningen hattar och hånade H. och hans anhängare som (natt)mössor. Redan vid inledningen av 1738-39 års riksdag fann sig H. tvingad att begära avsked som kanslipresident. Han avgick under stora hedersbetygelser och fick behålla riksrådstiteln och samtliga löneförmåner. [EHg]

Externa länkar