Maksim Gorkij

Namnvarianterauktoriserad namnform: Maksim Gorkij egentligt namn: Aleksej Maksimovitj Pesjkov

DatumLevnadsår: 1868 - 1936 Död: Död 1936 Född: Född 1868

Nationalitet

Funktion

BiografiBiografi: [2002-07-01] Maksim Go´rki, pseudonym för Aleksej Maksimovitj Pesjkov. Född i en utblottad hantverkarfamilj i Nizjnij Novgorod vid Volga växte Gorkij upp hos släktingar och fick endast några månaders skolutbildning. År 1892 publicerade han under namnet Gorkij ("den bittre") sin första berättelse, Makar Tjudra. Redan 1898 kom en tvåbandsutgåva av hans vagabondberättelser som i ett slag gjorde honom berömd, också utomlands. År 1902 spelades i Moskva Gorkijs drama Natthärbärget, vars persongalleri hämtats ur trasproletariatets miljö och nu för första gången nådde scenen. Gorkij närmade sig efter hand bolsjevikpartiet och medverkade under revolutionsåret 1905 i dess press (tidskriften Novaja zjizn). Sedan revolutionen slagits ned vistades han i USA och på Capri i Italien. Nu skrev han romanen En mor (1907), det första socialistiska programstycket i Ryssland. Efter tsarens allmänna benådningsbrev 1913 kom Gorkij åter till hemlandet, där han verkade som publicist och kunde ge ut de två första delarna av sin självbiografi: Min barndom (1913-14) och Ute i världen (1915-16). Med sin inkännande, högst verklighetsnära människoskildring och sin tro på människans kraft att höja sig ur sitt sociala elände är dessa böcker höjdpunkter i rysk realistisk berättarkonst. Gorkijs förhållande till sovjetstyret i Ryssland var komplicerat. Hans artiklar från revolutionsåren 1917-18, Obekväma tankar, är öppet kritiska mot bolsjevismen. Tvingad att (1921) lämna Ryssland uppehöll sig Gorkij under 1920-talet i Tyskland och i Italien. Här fullbordade han med Mina universitet (1922) sin självbiografi. Från utlandet gav han råd om publicering av debutanter i den nya sovjetryska litteraturen. Nu skrev han också Artamonovs (1925), en bred skildring av ryskt borgerligt liv fram till revolutionsåret 1917. Sitt sista större verk, Klim Samgins liv (ej i sv. övers.), påbörjade han också i emigrationen. Efter återkomsten till hemlandet 1931 lät sig G. väljas till ordförande i det nybildade författarförbundet och odlade också en vänskap med Stalin. Trots sina okritiska skildringar av trettiotalets arbetsläger förblev Gorkij en egensinnig kulturpersonlighet, något som enligt envisa rykten föranledde Stalin att arrangera Gorkijs förtidiga död i juni 1936. Gorkijs betydelse är flerfaldig. Som naturalistisk skildrare av de ryska "barfotingarnas" utsatta tillvaro gav han nytt liv åt den blodfattiga sekelskifteslitteraturen; som rätlinjig klasskampsförfattare ("En mor") skapade han en grund för den sovjetiska "socialistiska realismen"; med hela sitt författarskap blev han emblem för den unga sovjetlitteraturen och inspiratör för åtskilliga arbetarförfattare utomlands, också i Norden (Andersen Nexø, "de självlärda" i Sverige). För den ryska ordkonsten innebär dock Gorkijs romaner, poem och dramatik ingen påtaglig förnyelse. I hans verk löper 1800-talsrealismen ut. Källa: NE [EHG]

Externa länkar