Sök i samlingarna > Sök konstnär
english pages
  • NamnKung Oscar II
  • Verksamhet/TitelKung
  • Könman
  • Nationalitet/ Levnadsårsvensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
Biografi[2002-05-31] Kung av Sverige från 1872 och av Norge 1872-1905, son till Oscar I och Josefina. Som prins ägnade O. mycken tid åt flottan och författade flera skrifter i ämnet. Han var konstnärligt begåvad och skrev under pseudonymen Oscar Fredrik bl.a. diktcykeln Ur svenska flottans minnen (1858); hans litterära talang är även märkbar i levnadsminnena. O:s äldre bror Gustaf avled 1852, och när så Karl XV:s ende legitime son Carl Oscar dog vid två års ålder 1854 blev O. efter faderns död 1859 tronföljare. Under brodern Karl XV:s regering måste han passivt bevittna hur kungens personliga makt minskade i takt med regeringens och riksdagens allt starkare ställning.

Sedan O. 1872 själv blivit kung tog han på eget initiativ kontakt med ledande politiker och sökte genom personliga samtal påverka dem och aktivt leda utvecklingen. Någon större framgång hade han dock inte. I de flesta större frågor mötte han envist motstånd i riksdagen, vanligen från andra kammarens sida. Nederlagen berodde emellertid mindre på kungens bristande förmåga som politiker än på den nya tvåkammarriksdagens sammansättning, där första kammaren blivit ett forum för godsägare, högre ämbetsmän och städernas förmögna köpmän, medan de självägande bönderna hade majoriteten i andra kammaren, där de sammanslöt sig i Lantmannapartiet. Kungens initiativ, som alla gick i mer eller mindre konservativ riktning och främst gällde en förbättring av ämbetsmännens löner och en upprustning av försvaret, strandade på Lantmannapartiets motstånd i andra kammaren. Först under 1890-talet lyckades man nå en kompromiss, som innebar en lösning av frågorna om grundskatter och försvar. Men mannen bakom denna politik var inte längre kungen utan hans statsminister E.G. Boström. Makten hade glidit ur den åldrande kungens hand.

Utrikespolitiskt präglades läget i Europa vid O:s trontillträde av Tysklands seger över Frankrike i kriget 1870-71. Såväl Karl XV som en stor majoritet av svenska folket sympatiserade med Frankrike. O. intog en annan hållning. Det nya tyska kejsardömet under Bismarcks ledning hade både väckt hans beundran och vunnit hans sympati, och O. gick i spetsen för en omorientering av Sveriges utrikespolitik i tyskvänlig riktning.

O:s kamp för kungamakten fördes även i Norge. Kort efter hans trontillträde restes där på allvar kravet på parlamentarism. Till formen skedde detta genom en lag som tillät statsråden att deltaga i Stortingets förhandlingar - och därmed de facto bli Stortingets, icke kungens förtroendemän. O. vägrade ge lagen sin sanktion med motiveringen att det rörde en ändring av grundlagen, där kungen enligt hans uppfattning hade absolut och inte endast suspensivt veto. Sedan statsministern 1884 ställts inför riksrätt och fällts, tvingades O. ge vika och tillsätta en Venstreregering. Parlamentarismen hade därmed vunnit en avgörande seger i Norge. Men nya problem reste sig genast i form av kravet på en egen norsk utrikesminister. Då emellertid detta fordrade en ändring av grundlag och riksakt begränsade den norska regeringen sig till kravet på eget norskt konsulatsväsen. Efter många och långa förhandlingar, där O. med stöd av den svenska regeringen envist vägrade gå med på detta, tog Stortinget saken i egna händer och antog 1905 en lag om eget norskt konsulatväsen. O. vägrade ånyo att ge den sin sanktion. Den samlingsregering som bildats i Norge för att genomdriva saken avgick då. När det i detta läge visade sig vara omöjligt för kungen att bilda någon ny norsk regering förklarade Stortinget 7 juni 1905 "att föreningen med Sverige under en kung är upplöst som följd av att kungen har upphört att fungera som norsk kung". Unionsupplösningen, som drabbade den gamle och sjuke O. hårt, bekräftades senare samma år vid förhandlingarna i Karlstad; se även konsulatfrågan och Norge (Historia).

O. var från 1857 gift med Sofia av Nassau, och han hade med henne sönerna Gustaf (V), Oscar, Carl och Eugen. O. är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. - O:s Samlade skrifter utgavs i sju band 1885-1902 och hans levnadsminnen, Mina memoarer, i tre band 1960-62. Källa: NE [EHG]
Föremål
Prins Gustaf tecknar
  • Prins Gustaf tecknar

  • Blyerts på papper
  • Mått: (h x b) 16,4 x 9,7 cm
    Passepartout: (h x b) 55 x 42 cm
  • Konstnär: Kung Oscar II, svensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
  • NMH 515/1892
Project till en mindre slup
  • Project till en mindre slup

  • Blyerts, penna och svart bläck, på papper
  • Mått: (h x b) 20,9 x 34,5 cm
    Passepartout: (h x b) 55 x 42 cm
  • Konstnär: Kung Oscar II, svensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
  • NMH 516/1892
Segelfartyg i grov sjö
  • Segelfartyg i grov sjö

  • Blyerts på papper
  • Mått: (h x b) 22 x 36,1 cm
    Passepartout: (h x b) 55 x 42 cm
  • Konstnär: Kung Oscar II, svensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
  • NMH 600/1925
Vag skiss till smycke i hjärtform
Segelskuta till havs
  • Segelskuta till havs

  • Blyerts på papper
  • Mått: (h x b) 10,5 x 15 cm
    Passepartout: (h x b) 55 x 42 cm
  • Konstnär: Kung Oscar II, svensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
  • NMH A 140/1976
Segelskutor nära strand
  • Segelskutor nära strand

  • Blyerts, förhöjd med vitt, på papper
  • Mått: (h x b) 18,7 x 23,6 cm
    Passepartout: (h x b) 55 x 42 cm
  • Sign. 1874
  • Konstnär: Kung Oscar II, svensk, Född 1829-01-21, Död 1907-12-08
  • NMH A 141/1976