Målningen utfördes omkring 1886-88 som protest mot Konstakademien i Stockholm och dess klassicerande ideal. Sonen Nils sitter på en avgjutning av en antik skulptur som fanns i Forsbergs ateljé och återkommer även i andra avbildningar (citerat ur "I konstnärens ateljé", Nationalmusei utställningskatalog nr 539)


Månadens nyförvärv, Februari 2014
Ateljéinteriör av Nils Forsberg

Nationalmuseums målerisamling har utökats med ett ovanligt ateljémotiv av Nils Forsberg (1842–1934). Motivet är en ung målare, konstnärens son och namne, som sitter framför ett staffli med en omkullvält skulptur som podium. Forsbergs bild ingår i en lång tradition av självporträtt och framställningar av konstnärer som till sitt innehåll pendlar mellan självförhävelse och besinning inför döden. Målningen har också uppfattats som ett inlägg i opponenternas kritik av Konstakademien i Stockholm.

Nils Forsbergs liv var fyllt av dramatik. Efter att ha rymt hemifrån och börjat gå i lära hos en målare i Helsingborg, gick vägen via Slöjdföreningens skola i Göteborg till Paris. Året var 1867 och Forsberg skulle inte återvända till hemlandet förrän i början av 1900-talet. I Paris studerade han för Léon Bonnat, en av Frankrikes största konstnärer vid den tiden. Under fransk-tyska kriget tog han värvning som sjukvårdssoldat. Det var upplevelserna därifrån som inspirerade honom till hans största framgång, målningen En hjältes död, som idag finns i Nationalmuseums samlingar. Denna stora komposition belönades år 1888 med Salongens medalj i 1:a klassen.

Nationalmuseums nyförvärv har en helt annan karaktär. Bilden är utförd på en relativt liten duk och ganska enkelt målad. Den har tolkats som en förtäckt kritik av den traditionella konstnärsutbildningen vid 1800-talets slut, så som den bedrevs vid bl.a. Konstakademien i Stockholm. Ynglingen, som anses vara konstnärens son Nils d.y., sitter demonstrativt på en gipsavgjutning av en av den antika konstens mest kända verk, Venus från Milo. Skulpturen får representera de värden som akademierna stod för, medan sonen blir sinnebilden för framtiden.

Forsbergs ateljéinteriör har en lika enkel som genial uppbyggnad med två korsande diagonaler. Den ena har sin början i kraniet och avslutas med en stor vas. Den andra förenar den unge konstnären med skulpturen. Samma föremål markerar dessutom olika plan i rummet, som pekar i olika riktningar.

Den gröna urnan i förgrunden är inte bara en repoussoir för att ge djupverkan i bilden, utan får också symbolisera en ny tid. Den är sannolikt identisk med ett unikt keramiskt arbete, nu i Nationalmuseum (NMK 30/2005), utförd av den svenske konstnären och greven Nils Barck (1863–1930). Barck bodde liksom Forsberg i Paris och uppmärksammades bland annat för sitt innovativa sätt att arbeta med glasyrer. Urnan, som är tillkommen vid sekelskiftet 1900, avslöjar att målningen måste vara tillkommen under samma tid. Denna sena datering gör också att Forsbergs målning inte primärt kan uppfattas som ett inlägg i 1880-talets opponentrörelse utan snarare får ses som ett spefullt och okonventionellt porträtt av konstnärens son.

Nationalmuseums inköp har möjliggjorts genom medel från Magda och Max Ettlers fond. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.