- NameKing Oscar I
- Activity/TitleKing
- Sexmale
- Variant namesstavningsvariant: Oskar I
- Nationality/DatesSwedish, born 1799-07-04, dead 1859-07-08
- PlacesPlace of birth: Paris, France
Place of death: Stockholm, Sweden
Biography[2002-05-31] Kung av Sverige och Norge från 1844. Oskar föddes i Paris som son till dåvarande krigsministern Jean Baptiste Bernadotte, som blev svensk kung 1818 (Karl XIV Johan), och Désirée Clary (Desideria). Oskar, som ankom till Sverige 1810, intresserade sig under sin skoltid och vid studierna i Uppsala för naturvetenskaperna och därvid speciellt kemi, där Berzelius var hans lärare. Men också historia, som han studerade under Geijers ledning, fångade hans intresse, liksom den moderna litteraturen, där Atterbom var hans handledare. Oskar odlade konstnärliga intressen, framför allt inom musiken, som han ägnade sig åt både som sångare och kompositör.
Under 1830-talet framträdde Oskar som förespråkare för liberala politiska idéer. Redan som kronprins väckte han som tf. regent 1839 förslag om införande av allmän och obligatorisk folkskola. Vid sitt trontillträde 1844 demonstrerade han sin föresats att föra en mer liberal politik genom att bl.a. avskaffa indragningsmakten. Oskar tog också initiativet till 1847 års fattigvårdsförordning, i vilken samhällets sociala förpliktelse att sörja för de fattiga för första gången uttryckligen fastslogs. I boken Om straff och straffanstalter (1840) påtalade han de skrämmande förhållandena i fängelserna, vände sig mot de vanhedrande kroppsstraffen samt förordade införande av cellsystem och en aktiv fångvård. Då denna bok översattes till bl.a. tyska, franska och engelska kom Oskar att medverka till reformer inom straffrätt och fångvård långt utöver landets gränser. Ett annat område där kungens personliga uppfattning blev avgörande var kvinnans likaberättigande med mannen. Lika arvsrätt infördes 1845, och 1858 medgavs ogift kvinna rätten att bli myndig vid 25 års ålder. Mest uppmärksammad bland de liberala reformerna blev dock införandet av näringsfriheten 1846, som innebar att skråtvånget avskaffades, samtidigt som städernas ensamrätt till handel och hantverk upphävdes. Revolutionsåret 1848 och därpå följande oroligheter gjorde dock Oskar mera återhållsam och medförde en omsvängning i konservativ riktning.
Under sina första år som regent följde Oskar i stort sett samma ryskorienterade utrikespolitik som fadern genomdrivit 1812. Enda avsteget var hans i försiktiga former demonstrerade sympati för den växande skandinavismen. När de tysknationella i Slesvig-Holstein med stöd från Preussen 1848 gjorde uppror mot den danske kungen Fredrik VII ingrep Sverige på Oskars initiativ, beviljade medel för att intervenera med 15 000 man till skydd för själva Danmark och sände 4 000 man till Fyn. På diplomatisk väg gjorde Oskar samtidigt stora ansträngningar för att bilägga konflikten och medverkade till upprättandet av Londonprotokollen 1850, som avsåg att för framtiden reglera förhållandet mellan Danmark och Tyskland. Utbrottet av Krimkriget 1853 öppnade en möjlighet för Oskar att bryta med den ryskorienterade politiken, och han arbetade systematiskt för att Sverige skulle ingripa på västmakternas sida. Som ett första steg i denna riktning slöts 1855 novembertraktaten, där Sverige förband sig att stödja västmakterna i kriget mot Ryssland. Då emellertid freden i Paris slöts kort därefter - delvis som en direkt följd av novembertraktaten - resulterade denna endast i den s.k. Ålandskonventionen, där Ryssland förband sig att inte befästa Ålandsöarna. Efter brytningen med Ryssland sökte Oskar skapa ett skandinaviskt försvarssamarbete. Planerna kom dock aldrig att förverkligas, då Oskar p.g.a. sjukdom 1857 tvingades överlämna regeringen till kronprins Karl.
Från 1823 var Oskar gift med Josefina (f. Joséphine de Beauharnais) och hade med henne barnen Karl (XV), Gustaf ("Sångarprinsen"), Oscar (II), Eugénie och August. Oskar är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Källa: NE [EHG]