Edvard Bergh blev en av de mest inflytelserika landskapsmålarna i Sverige efter 1800-talets mitt, bland annat genom att se till att Konstakademien fick en särskild utbildning i genren. Hans skapande byggde på noggranna naturstudier, som han använde i arbetet med målningar som denna. Trots de realistiska detaljernas framstår naturen som en närmast overklig idyll, som länge var en sinnebild för det mellansvenska landskapet.