När konstnärer som Marcus Larson och Alfred Wahlberg vid 1800-talets mitt skulle framställa storslagen svensk natur använde de ofta ogästvänlig terräng och lät krafter som vind och forsande vatten spela fritt. Mot seklets slut lägrade sig ett vidsträckt lugn över landskapet, som här i Prins Eugens målning med motiv från Tyresö. Sommarnattens ljus, en av Nordens viktigaste årstidsmarkörer, låter blicken nå långt ovan hemlighetsfulla vatten och skogar. Upplevelsen av viddernas ändlöshet förstärks av en stillhetens tystnad.