När Fredrik Westin målade sin stora komposition av Amor upplevde Rafael och Correggio en renässans. Den heroiska klassicismen började få konkurrens av erotiska och mer sötaktiga motiv. Kvar var dock betoningen av skulptural form och dämpad färgskala som i Westins komposition. Den ställdes ut på konstakademin år 1808 och förvärvades av konstsamlaren Germund Cederhielm. Målningen hamnade senare i Karl XV:s ägo, som donerade den till Nationalmuseum.