Vänner och ovänner

Carl Larsson är en av Sveriges mest kända och folkkära konstnärer. Han kom från en enkel bakgrund och hade först svårt att slå igenom som konstnär. Men efter genombrottet 1882 fick han stora framgångar och prestigefyllda uppdrag. Han var vän eller bekant med hela den svenska kultureliten och hade en central plats i sekelskiftets kulturliv. En rad porträtt av dåtidens kulturpersonligheter hör till höjdpunkterna i hans konstnärskap.

Trots framgångarna stötte Carl Larsson på motstånd. Det gällde inte minst i samband med de offentliga utsmyckningsuppdragen han fick, bland annat i Nationalmuseums trapphall. Ett konservativt etablissemang med Oscar II i spetsen motarbetade hans konst, samtidigt som hans politiskt radikala konstnärsvänner tyckte att han var för högerinriktad. Carl Larsson tog kritiken hårt.

En vän som kom att bli en bitter ovän var August Strindberg. De båda hade varit vänner sedan början av 1880-talet men 1908 gick Strindberg i En ny blå bok till hårt angrepp på Carl och Karin under rubriken ”Hopljugna karaktärer”. Carl Larsson var efter det fylld av hämndbegär mot sin forne vän.

Många av Carl Larssons mest kända bilder skildrar den egna familjen och umgängeskretsen. Med böckerna om hemmet och livet på Lilla Hyttnäs i Sundborn i Dalarna lade han inte bara grunden för sin egen popularitet. För miljoner läsare formulerade han också idén om det lyckliga och vackra hemmet. Genom böckerna med Sundborn-akvarellerna fick makarna Larssons skapelse – deras livsstilsprojekt – ett enormt genomslag som är svårt att överskatta.

Här visas ett urval av verk från Nationalmuseums samlingar som ingick i utställningen ”Carl Larsson – vänner & ovänner”.

• Länk