Kvinnliga skulptörer från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal

Förvånansvärt många kvinnor utbildade sig till skulptörer under under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Som sina målande medsystrar reste dessa svenska ”skulptriser”, som de kallades i sin samtid, till kontinenten för att fördjupa studierna, framför allt till Paris. Där kom de i kontakt med ett nytt, friare formspråk och de hade möjlighet att studera och praktisera i yrket på ett sätt de inte haft i Sverige. De hade också möjlighet att ställa ut på de för karriären så viktiga salongerna. Flera av dem blev kvar i Paris större delen av sina liv.
När de valde det fysiskt krävande skulpturyrket gick dessa kvinnor emot tidens alltmer inskränkande konventioner om vad som var passande. Därför visar de på stor självständighet och normöverskridande i sina karriärval, men också i sina livsstilar.
Många av konstnärsnamnen är bortglömda av allmänheten idag, trots att de i sin samtid hade en stor produktion och var mycket uppmärksammade och hyllade. Gränsen mellan skulptur och konsthantverk var långt ifrån definitiv och många av dem fann en marknad inom konstindustrin, där de var nyskapande både i form och material.

• Länk